Nio levnadsregler som Taoistmunken lärde mig

av Robert Piper:

När jag var i 18-årsåldern led jag av ångest och problem med magen. En medkännande läkare som tillika var praktiserande Buddhist hänvisade mig till en taoistmunk som specialiserat sig på meditation och kampsport. Min ångest och mina magbesvär försvann när jag började meditera och en inre upptäcktsresa startade.
De viktigaste levnadsreglerna jag lärde mig under den tid jag studerade hos taoistmunken är dessa:

Fortsätt försöka tills du lyckas.
Den viktigaste levnadsregeln jag lärde mig var att alltid ge något åtminstone tre försök (kanske t o m fyra) innan jag ger upp och går vidare. Munken lärde mig också, att även efter flera försök, bör man fortsätta arbetet med att angripa svåra problem ur olika synvinklar. Om du fortsätter försöka, kommer du så småningom dit du vill.

Svaret på din fråga finns inom dig.
Av tradition och som en del av den ursprungliga klosterutbildningen så besvarade en munk aldrig en direkt fråga från en student om den inte var väl genomtänkt. Ett kinesiskt ordspråk säger:

Läraren kan öppna dörren men du måste själv gå in genom den

Även vissa former av Zen Buddhismen använder en liknande utbildningsstil. Ett gammalt talesätt, från taoistiska munkar lyder så här:

Om uppgiften är att tillverka ett bord med fyra hörn, visar läraren för eleven hur man gör ett hörn. Det är elevens uppgift att lista ut hur man gör de andra tre

De gjorde så för att förbereda eleven på att tackla problem i den verkliga världen på ett effektivt sätt.
Jag reste en gång till Sydkorea och jag tyckte att det var fascinerande att se hur mycket jag var tvungen att lita på min intuition därför att jag inte talade landets språk. Jag minns ett tillfälle när jag hade problem att förklara för taxichauffören var mitt hotell låg, han pratade ingen engelska. Så jag var tvungen att gå ur bilen och fråga flera förbipasserande tills jag hittade någon som både förstod mig och kunde beskriva vägen till mitt hotell på koreanska för taxichauffören.
Det är precis som livet i stort, när vi ska göra något nytt, då måste vi beträda okänd mark med mycket lite förhandsinformation. Den yttre världen ger oss inte alla svaren. Den största läraren finns inom oss.

Verklig livsvisdom kommer från att göra något och misslyckas.
Innan jag började meditera på regelbunden basis, blev jag upprörd när jag misslyckades med något. Jag har jobbat med försäljning sedan jag var sexton år gammal och jag minns hur arg jag brukade bli på mig själv i början när jag inte fick till ett avslut på en försäljning. Varje gång en kund tackade nej kände jag mig misslyckad och ville hoppa av jobbet. Men jag fortsatte att misslyckas om och om igen- tills jag blev bra på det.
Likadant var det när jag skulle börja meditera, jag stötte på vissa problem. Exempelvis var det svårt att slappna av tillräckligt i början, men om man fortsätter försöka blir det lättare och lättare med tiden. Jag började med att försöka meditera i några minuter och sedan ökade jag på tiden lite varje dag. När vi kämpar på med något, lär vi känna oss själva och vad det är vi behöver göra för att bli starkare.

När du börjar meditera, börjar du se ditt ego.
Allting i egots värld baseras på jämförelser. Jag jämförde mig med andra försäljare och klandrade mig själv när jag inte tjänade lika mycket pengar som de. När jag började med meditation, kunde jag separera mig från mitt ego och dessa ständiga jämförelser. Ofta när vi provar något och misslyckas så ger vi upp. Eller ännu värre, vi klandrar oss själva länge, länge och blir deprimerade. När jag började meditera, kunde jag urskilja egot och se saker ur en annan synvinkel. Det är precis det som händer när vi mediterar: vi kan separera oss från den del av oss som alltid jämför, och börja leva utan att drivas av egot.

Vi måste vara medkännande och motståndskraftiga.
Munken ville inte träffa mig eller ha lektion om jag inte bad honom minst tre gånger. Jag hatade detta. Jag försökte ringa och ringa men han svarade aldrig. Men sådant är livet ofta. Hur många gånger måste man inte ringa eller mejla någon för att få något gjort i den verkliga världen? Oftast flera gånger.
Ofta klandrar vi oss själva när vi försöker göra något och det inte lyckas. Då, på den tiden hatade jag den här delen av utbildningen, men nu tror jag att det var en betydelsefull livsläxa. Ett taoistiskt talesätt lyder:

Bomull på utsidan, stål på insidan

Det påminner oss om att vara medkännande, men för den skull inte veka.

Tålamod är en dygd.
Munken lät mig alltid vänta — och jag våndades över att behöva vänta. Till exempel, när jag kom till hans hus för att ha en lektion, lät han mig vänta i minst en halvtimme, ibland längre. Eller; vi brukade gå ut på fredagar för att äta middag och han kom alltid en timme försent till restaurangen. Han bad mig att möta honom på en viss restaurang klockan 19:00. När jag kom dit var han inte där. Så jag brukade sitta där i restaurangen och knappa med mobilen, som om jag messade till någon, bekymrad om vad folk på restaurangen tänkte om mig. Kom ihåg att det inte var någon idé att ringa till honom. Jag tror inte att han någonsin slog på mobiltelefonen. Sedan dök han upp 20:15 och låtsades som ingenting. Hans första fråga löd alltid: ”Hur mår din mor och far?” (I mitt huvud tänkte jag för mig själv: ”Vad har det med saken att göra hur min mor och far mår? Jag har suttit här och väntat i en timme och femton minuter”). Men efter några år av detta, störde det mig inte längre och inte nog med det, det spred sig till alla områden i mitt liv. På grund av denna träning, kan jag ärligt säga att jag mycket sällan blir upprörd över någonting. Nuförtiden blir jag aldrig upprörd när jag får stå och vänta i en lång kö eller tex när någon kör in för snävt framför mig på motorvägen. Tålamod är ett resultat av ett inre lugn.

Lösgör dig från ditt ego.
I början var det svårt att sitta där ensam på restaurangen. Det kändes obekvämt, tänk om folk tror jag är en loser (förlorare) eftersom jag sitter här ensam? Faktum är att vi aldrig kommer att känna oss lyckliga om vi bryr oss om vad folk ska tänka om oss! Innan jag började med meditation, kunde jag bli upprörd över nästan vad som helst. Nu, finns det ingenting som riktigt stör mig. Nyligen satt jag på en flygplats och väntade i timmar för att mitt flyg var försenat. Jag använde väntetiden till att meditera. För tio år sedan skulle jag ha blivit extremt upprörd. En flygförsening skulle ha förstört hela min dag. När vi släpper egots behov, är det lättare att acceptera och t o m dra nytta av allt som händer oss.

Taoismen säger; ”Finns inget ego – finns ingen fiende”.
Det är fienden inuti som orsakar all rädsla, oro och osäkerhet. Om du kommer till rätta med denna inre fiende, kommer det att påverka alla områden i ditt liv. Det är identifieringen med det ”lilla jaget / egot” som orsakar alla livets problem. Hur många gånger avstår vi inte från saker på grund av rädsla? Tänk på alla farhågor vi målar upp i huvudet som hindrar oss från att vara lyckliga. Om du kan bemästra fienden inom dig själv, kommer det inte att finnas någon fiende utanför dig själv.

Lyckan kommer först inifrån och utsträcker sig sedan till utsidan.
Jag lärde mig detta genom att observera den buddhistiske läkaren jag gick hos. Han brukade meditera på sitt kontor innan han träffade sina patienter. Han var en av de lyckligaste och mest medkännande människor jag någonsin träffat. Genom att skapa lycka inombords, kunde han expandera känslan av lycka så att den spreds till andra. Vi måste odla lycka inifrån, och arbeta för att sprida den vidare till alla vi interagerar med. Som munken brukade säga:

Alla människor har ett syfte eller en uppgift i livet, vi måste finna lyckan inombords, men också finna vårt syfte i den yttre världen

Om författaren: Robert Piper är meditationsinstruktör och författare. Han studerade hos taoistmunken i 9 ½ år och reste till Asien och Australien på
jakt efter andra meditationslärare.
Han är skapare av hemsidan: monkinthecity
Artikeln är hämtad från: bodymindsoulspirit

ANNONS


Du gillar kanske också...