Brev till en barnvakt

Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on TwitterShare on LinkedInPin on PinterestPrint this page



av: Amanda Monteiro
Jag applåderar verkligen de människor som har vigt sina liv åt att arbeta för att alla barn på denna planet -inte bara ska få sina mest grundläggande behov tillfredsställda- utan också få den kärlek och uppmärksamhet de har rätt till. Somliga barnvakter kan räknas till dessa hjältar.

Rollen som barnvakt kanske inte verkar särskilt viktig vid ett första påseende. De flesta föräldrar anlitar inte en person som ska leka med barnet utan snarare någon som bara finns hos barnet när föräldrarna behöver gå hemifrån. Men barnvakten har ett val: att bara finnas där och ”vakta” barnet så att inget farligt händer, eller att engagera sig i mötet md barnet, locka fram barnets nyfikenhet, lära dem något eller ta med dem på ett äventyr i fantasin.

Raquel berättar:
– När jag var 12, började jag regelbundet sitta barnvakt för en liten flicka under några år. Hon brukade dra mig i armen för att jag skulle komma med, så att hon kunde visa mig alla teckningar hon ritat under veckan som gått. Hon ville att jag skulle göra den där ”roliga rösten” och kommentera hennes teckningar.

Jag härmade röstläget och stilen hos en sportkommentator som refererar OS:
”Vilka former, vilket unikt färgval! Det var länge sedan vi såg maken till perfekt utförande med kritor! Och vad ser vi här, hon tog en djärv risk… det verkar som hon har gjort… en teckning utförd i monokromt rosa… jag har inte sett någon försöka sig på detta djärva konststycke sedan vintern 1932… och jag måste säga, det är imponerande, absolut enastående ”
….och hon brukade skratta så att hon nästan föll omkull. På kvällen när jag stoppade om henne i sängen brukade hon fråga: ”tyckte du om mina teckningar på riktigt?” och jag brukade svara ja och nämna något särskilt som jag lagt märke till.

Nu, elva år senare har den flickan just blivit antagen till tre olika framstående Konstskolor. Hon skrev ett brev till mig, i kuvertet låg en teckning hon hade ritat som barn, i monokromt rosa.
I brevet stod:
Tack för att du såg det bästa hos mig!

Det finns stunder som barn aldrig glömmer. Vi alla har förmågan och möjligheten att hjälpa ett vackert ungt sinne att tro på att de kan uppnå det de drömmer om. Positiv förstärkning visar ett barn att deras förmågor och talanger är värdefulla.

Artikeln publicerades först på sidan: collective-evolution.com

ANNONS

RELATERADE ARTIKLAR: